Hej igen,
det blir lite uppehåll i min blogg ibland och jag har även känt mig ganska trött.
Kanske / antagligen det är vårtrötthet och lite vårdepp. som drabbat mig, eftersom jag dessutom känt mig extra låg.
Men det blir nog bättre snart....det brukar det bli.

Har inget speciellt att skriva om, men tänkte jag kan lägga in mina egna skrivna dikter här då och då
och även kanske berätta lite om omständigheterna och varför jag skrev respektive dikt.
Denna dikt skrev jag för länge sedan och jag tror det var strax efter Tjernobyl-katastrofen, och jag funderade över hur människan tyvärr förstör och inte är rädd om vår jord som vi borde.

Sång till livet

Mina ögon ler
När de ser vårens under
Hur livet spirar ur en förut tillsynes död jord

Mina ögon ler
När de ser hur löven spricker ut
Och ser hur bråttom blommorna har att komma fram i solen

Mina ögon ler
När de ser fågelmamman flyga fram och tillbaka
Till sina hungriga ivrigt väntande ungar
Medan hanen sjunger sitt vackra lov mot himlen, för Livet

Men Mina ögon ska gråta
Om de aldrig mer skulle få se dessa vackra livets under

Mina ögon ska gråta
Om skogarna dör och blommorna sakta dör ut
Om vårens väntan och iver att föda och växa försvinner

Mina ögon ska gråta
Om fågelmamman aldrig mer får mata några ungar
Om hanens sång har tystnat
Därför att människan tystat hans sång
Hans hopp om livet

skrivet av Inger Maryissa