Ofta känner jag på mig saker väldigt starkt.....känslor, stämningar, hur personer mår...energier ...osv.
( eller hur jag ska förklara det )
En del säger att detta är ett tecken på att man är lite synsk...

Men en psykolog sa en gång att om man haft en barndom där man ständigt fått tassa på tå
och om man hela tiden har varit tvungen att vara försiktig med hur man uppträdde, vad man sa eller kände, för att t.ex. undvika bråk 
och rädslan för att göra mamma eller pappa ledsen eller upprörda, eller rädslan för att inte passa in osv....( som jag upplevt också )
att man då kan utveckla en större känslighet, som kan följa en genom livet...
kanske det är båda dessa saker ?

och det kan vara jobbigt många gånger att vara så extra känslig.....
och får ofta ta ett steg tillbaka för att inte låta det påverka mig alltför mycket.
Och att skilja på vad är min egen känsla och vad är andras känslor som jag tar in...

Idag hittade jag även en intressant artikel om detta:
http://www.aftonbladet.se/wellness/article15129346.ab