Senaste inlägg

Visar inlägg taggade med barndom

Tillbaka till bloggens startsida

Min barndoms tågresor

Av någon orsak så kom jag att tänka på tågresor vi gjorde när jag var barn.
Vi brukade på somrarna åka till Nora / Nordingrå i Höga Kusten i Norrland på 50 och 60-talet
och där fick vi låna ett torp av släktingar / bekanta till mamma.
Och dessa resor var så spännande för mig och mina två yngre bröder och min syster 
 
Vi bodde i Linköping och vi brukade först åka med tåg till Stockholm och sedan där bytte vi till ett nattåg med sov-vagnar
Jag antar att tågen inte åkte lika snabbt då som nu, och vi började vår resa från Linköping på kvällen, och sedan bytte till nattåget i Stockholm sent på kvällen / natten
Ofta fick vi vänta ett bra tag på tågbytet i Stockholm

På den tiden fanns speciella kupeér för familjer med barn och det var toppen att ha denna kupé för oss själva
Jag vet inte om de finns nu också ?

Och i sov-vagnarna fanns våningssängar med två sängar på varje sida, och det gick bra så länge vi barn var ganska små
men visst blev det trångt för sex personer och vi gjorde en extra sängplats på golvet ;-)

När vi barn blev större blev det lite svårare, och jag och min två år yngre bror fick sitta i en vanlig vagn och det gick bra att sova så också, då vi kunde fälla ryggstöden lite bakåt

På den tiden kunde man röka på tågen, men det fanns rökfria vagnar.....eller om det var tvärtom...att det fanns rökvagnar ;-)
och det kunde hända att vi hamnade i en sådan vagn och det var inte så kul

Annars så var dessa tågresor så spännande för oss barn....ett riktigt äventyr...
och det var så kul att sitta vid fönstret och titta på allt vi åkte förbi....och tågets dunkande var så mysig och rogivande

och mamma hade alltid med goda smörgåsar och juice och saft och Mariekex och bananer
Och allt detta smakade extra gott på dessa resor
Annars fanns en karaff med vatten och muggar i varje vagn, det tror jag heller inte finns nu

Det var dessa mysiga minnen jag kom att tänka på idag.
Och här ovanför är en bild på de barnbiljetter som fanns då, och vi barn tyckte det var så spännande när konduktören kom och klippte hål i dem ;-)

Taggat med: 

,

Påskminnen


Nu är det Påsk igen....så fort tiden går....och en ganska lång påskhelg denna gång...

Jag kommer att tänka på påskhelgerna i min barndom och att allt var stängt....
och speciellt på Långfredagen skulle man vara stillsam och tänka på Jesus som dog på korset.
Som flera av er mina bloggvänner vet, så är jag uppvuxen i en strikt Pingstkyrka på 50 och 60-talet

Men egentligen så är det ju en ganska ruskig historia detta som hände med Jesus...
att bli uppspikat på ett kors, med spikar genom händer och fötter, och en törnekrona pressad på huvudet och sedan även ett svärd som genomborrade hans sida m.m.
Men det var normalt att i vår familj och även i denna kyrka att berätta för barn om dessa saker

Kommer inte ihåg hur gammal jag var...
men en Påsk tog min pappa med mig till en biograf för att se en film om Jesus.
och i denna film fanns scener där Jesus blev bl.a. uppspikad på korset,
och jag tyckte det var så otäckt så jag började gråta högt och kunde inte sluta...
så pappa var tvungen att gå ut från biografen med mig.......men han var ganska irriterad över det...

Eftersom jag sedan lämnade denna kyrka, så när min dotter växte upp så visste hon inte mycket om dessa saker
( såvida inte mina föräldrar försökte påverka henne....men jag sa till dem att de fick de inte göra )

Men en gång i småskolan så hade min dotters klass ett studiebesök i en kyrka
och när hon kom hem så berättade hon att hon sett så ruskiga saker om Jesus och korset
hon var riktigt upprörd över det lidande han utsattes för....
så stygga människorna var mot honom...
En mycket sund reaktion från min dotter tycker jag...

Detta blev mitt lilla inlägg denna Påsk och om minnen och önskar er alla en fin Påskhelg

foto 50-talet + värmen inne

Det är roligt att titta på gamla foton, och som tur är så fanns det en hel del i min mammas lägenhet.
men de flesta är i dia-bilder och gamla fotorullar, som man använde förr innan digitalkamerorna kom
Ska se om jag kan hitta en foto-skanner som kan skanna in dem till datorn....jag har sett att det finns sådana

Detta foto jag visar här tycker jag är så gulligt
det är på min fyra år yngre bror och min sex år yngre syster på 50-talet.
Det är så roligt att se hur barn var klädda då.....
Kul med kepsen som min bror hade och mössan med tofsar på min syster,  som min mamma hade stickat,

Annars här hos mig så "knallar det" och så skönt att jag fått det varmare nu i min lilla lägenhet.
Som jag berättat förut, så de två sista vintrarna har jag haft bara 16-19 plusgrader inne, och det var inget roligt.
Men nu verkar de elda på ordentligt och jag har en temperatur på 24-25 plusgrader, och hoppas det håller i sig hela vintern
och om ett par veckor är vi inne i November månad......tiden bara springer iväg.

Ha det så gott mina bloggvänner och besökare


Taggat med: 

,

Hösten - minnen



Oj, så fort tiden går och nu är vi inne i Oktober månad.....redan....
och större delen av hösten har här för det mesta varit ett underbart sensommarväder....
Det har varit många sköna dagar, och hoppas det fortsätter så ett tag till innan den långa vintern kommer.

Jag kom av någon anledning ihåg min barndoms höstar....
I den lilla skogsdungen utanför där vi bodde i Linköping, så brukade vi barn samla ihop nedfallna löv i stora högar bredvid ett par stora stubbar
och vi hoppade ner i löven från stubbarna...och oj, vad vi tyckte det var kul ;-)

Sedan fanns en ekstock som blivit fäld och skalade från bark och kvistar, och på den brukade vi barn leka olika sorters lekar, och oj vad roligt vi hade.

Antingen var Ek-stocken en båt med farliga hajar utanför i vattnet,
eller också lekte vi affär och som pengar använde vi bl.a. ekollon eller annat från naturen.
Eller också lekte vi följa John och försökte efterlikna varandra med diverse konster och balansgång på stocken,
eller gjorde tält med filtar vi fick ta hemifrån

Fantasin var gränslös....och så kul vi hade....och vi kunde hålla på att leka i timmar....och hela dagarna...
Och bilderna här ovanför visar lite hur det såg ut.
Denna skogsdunge var en underbar oas för oss barn under alla årstider.


Taggat med: 

,

Hot: - kan ej leva utan dig, m.m. / tankar

Som jag berättat förut så hittade min mamma och jag varandra efter min pappas död, och mamma och jag fick så speciella fyra år tillsammans
År som betyder mycket för mig, och utan de åren, skulle livet ha blivit bra mycket tuffare för mig.

Men jag tänker ibland på att mamma sa vid några tillfällen:
- att om pappa levat så skulle hon och jag inte kunnat fått denna kontakt

Jag tycker det är så sorgligt, och att jag aldrig fick någon djupare kontakt med pappa och hur så mycket kunde gå så fel i vår familj....

Vid ett par tillfällen berättade mamma också att pappa ofta sagt till henne, att han skulle aldrig klara av att leva utan henne...
och att det hände han hade svåra ångestattacker...
och under vår uppväxt vi fick ofta tassa på tå för att inte göra pappa upprörd m.m. och pappa var den som man måste mest ta hänsyn till....
Så mamma gick en ständig balansgång med försöka hålla lugnet i familjen,
men det fanns tillfällen då hon inte klarade det så bra, utan kunde också bli utagerande mot oss barn.

Jag funderar över om bl.a. det att pappa hotade med att han inte kunde leva utan mamma, att detta också gjorde att mamma stannade kvar i äktenskapet....
och de hade ett slags beroende av varandra....på olika sätt...svårt att förklara...

Och jag funderar även på om detta kan ha gett vissa signaler till oss barn......då bl.a. två av mina yngre syskon tog livet av sig ( enligt polisen )
och jag vet att min syster hade försökt även tidigare...

Kommer även ihåg vid ett tillfälle att min systers man sa om min syster : - att henne släpper jag aldrig,
Och allt slutade så tragiskt ( vilket jag har skrivit om förut i mina bloggar )

Det blev mitt lilla inlägg idag, och det känna så bra att kunna skriva om minnen och tankar som dyker upp då och då.
och förhoppningsvis det kan bli till hjälp för någon som har haft, eller är i liknande situationer, och att veta att de inte är ensamma...
För jag tror att ofta människor som lever i liknande stressfyllda och ångestfyllda familjer, att ofta tror att de är helt ensamma om detta och kanske inte alltid vågar berätta om det.
Så var det för mig länge....

Det blir ibland lite sporadiska inlägg här i min blogg ibland, men jag är glad över att ni hittar tillbaka till min blogg i alla fall, och jag blir så glad för alla kommentarer.
Och ha det så gott mina bloggvänner och besökare.
och nu ska jag börja en ganska försenad bloggpromenad, vilket jag ser fram emot...

Taggat med: 

Långfredagen m.m. / minnen

Så är det den långa Långfredagen, men den känns inte lika lång som när jag växte upp.
På den tiden var allting stängt den dagen och även under hela påskhelgen.

Och eftersom mina föräldrar tillhörde en då ganska extrem Frikyrka ( 50 och 60-talet )
så skulle även vi barn vara mycket stillsamma den dagen och vi fick heller inte gå ut och leka.
och vi skulle tänka på hur Jesus led och dog på korset den dagen

Jag lämnade denna kyrka när jag var i 20-års åldern, och när min dotter var barn så pratade jag inte om dessa saker.
Förutom mina föräldrar som försökte påverka henne, men då sa jag till dem "på skarpen" att det fick de inte göra.

Men kommer ihåg när min dotter gick i lågstadiet och klassen gjorde ett studie-besök i en kyrka
Och min dotter kom hem och sa att hon sett skrämmande bilder i kyrkan av Jesus som hängde på ett kors, med spikar i händerna och blödde
Hon var mycket upprörd och tyckte det var så otäckt.

Själv var jag uppväxt med detta och denna tro, så jag var ganska van vid dessa bilder.
Men för min dotter det var skrämmande, och att någon kunde göra någon så illa....
jag tycker nog att hennes reaktion var ganska sund.

Hoppas ni alla har en fin dag och önskar er en fin fortsatt påskhelg.


Känslighet - att känna på sig saker

Ofta känner jag på mig saker väldigt starkt.....känslor, stämningar, hur personer mår...energier ...osv.
( eller hur jag ska förklara det )
En del säger att detta är ett tecken på att man är lite synsk...

Men en psykolog sa en gång att om man haft en barndom där man ständigt fått tassa på tå
och om man hela tiden har varit tvungen att vara försiktig med hur man uppträdde, vad man sa eller kände, för att t.ex. undvika bråk 
och rädslan för att göra mamma eller pappa ledsen eller upprörda, eller rädslan för att inte passa in osv....( som jag upplevt också )
att man då kan utveckla en större känslighet, som kan följa en genom livet...
kanske det är båda dessa saker ?

och det kan vara jobbigt många gånger att vara så extra känslig.....
och får ofta ta ett steg tillbaka för att inte låta det påverka mig alltför mycket.
Och att skilja på vad är min egen känsla och vad är andras känslor som jag tar in...

Idag hittade jag även en intressant artikel om detta:
http://www.aftonbladet.se/wellness/article15129346.ab


Taggat med: 

,

Äldre inlägg