Hej igen,
det blir lite uppehåll i min blogg ibland och jag har även känt mig ganska trött.
Kanske / antagligen det är vårtrötthet och lite vårdepp. som drabbat mig, eftersom jag dessutom känt mig extra låg.
Men det blir nog bättre snart....det brukar det bli.
Har inget speciellt att skriva om, men tänkte jag kan lägga in mina egna skrivna dikter här då och då
och även kanske berätta lite om omständigheterna och varför jag skrev respektive dikt.
Denna dikt skrev jag för länge sedan och jag tror det var strax efter Tjernobyl-katastrofen, och jag funderade över hur människan tyvärr förstör och inte är rädd om vår jord som vi borde.
Mina ögon ler
När de ser vårens under
Hur livet spirar
ur en förut tillsynes död jord
Mina ögon ler
När de ser hur löven spricker ut
Och ser hur bråttom blommorna har
att komma fram i solen
Mina ögon ler
När de ser fågelmamman
flyga fram och tillbaka
Till sina hungriga ivrigt väntande ungar
Medan hanen sjunger
sitt vackra lov mot himlen, för Livet
Men
Mina ögon ska gråta
Om de aldrig mer skulle få se
dessa vackra livets under
Mina ögon ska gråta
Om skogarna dör
och blommorna sakta dör ut
Om vårens väntan
och iver att föda och växa försvinner
Mina ögon ska gråta
Om fågelmamman
aldrig mer får mata några ungar
Om hanens sång
har tystnat
Därför att människan
tystat hans sång
Hans hopp om livet
skrivet av Inger Maryissa
24 kommentarer | Skriv en kommentar